Marios Retroblogg

Direktlänk till inlägg 3 december 2010

Italienskamerikanska popartister från femtiotalet

Av Mario Matteoni - 3 december 2010 13:07

De var andragenerationens invandrare, som genom sin sångbegåvning banade sig en väg till ära och berömmelse i det nya landet. Det nya landet var förstås USA och det land deras föräldrar utvandrat ifrån var inte heller vilket som helst – Italien.
Mötet mellan minst två folkligt populära musikkulturer gav upphov till en sångstil, femtiotalsschlagern.
Elaka tungor säger att de hjälptes fram av den amerikanska maffian, och i en del fall stämmer det säkert. Men nöjes- och schlagerindustrin i USA har aldrig varit ren och oskuldsfull, så vad då.
Få kvinnor är med i raden vilket troligen beror på den italienska machokulturen och på den allmänna femtiotalsandan. Det var hemmafruns årtionde.
50-talet är också min ljuva ungdomstid. Nåja så jäkla ljuv var den förresten inte, men även jag tillhörde andra generationens italienska utvandrare, genom att min far invandrad till Sverige. Jag var italiensk medborgare till mitt femtonde år, som inträffade 1952. Sedan blev jag en helt vanlig svensk. Utan sångbegåvning.
Först på senare år har jag återgått till min ungdoms schlageruniversum ur vilken jag, för en förmodligen häpen eftervärld, här presenterar följande stjärnkonstellation:
Louis Prima
Dean Martin
Connie Francis
Bobby Darin
Vic Damone
Al Martino
Mario Lanza
Tony Bennett
Frank Sinatra
Perry Como
Fontane Sisters


De som sett originalversionen av Disneys ”Djungelboken” och hört björnen ”King Louie” sjunga har också hört Prima. I den svenska varianten sjungs sången av Beppe Wolgers.
Louis Prima, född 7 december 1910 död 24 augusti 1978, var egentligen jazzmusiker känd bl.a för att ha skrivit
Benny Goodmansswinghit"Sing, sing, sing”. Att Prima är jazzmusiker hörs på svänget när han sjunger t.ex ”Just a Gogolo” 1956.
Melodin skrevs redan 1928 av Leonello Casucci.




Dean Martin -Thats amore



Dean Martin, eller som han egentligen hette, Dino Crocetti, föddes 7 juni 1917 i Steubenville, Ohio, USA och dog 25 december 1995 i Beverly Hills, Los Angeles, Kalifornien. Tillsammans med skådespelaren Jerry Lewis bildade han ett komikerpar, som mellan 1946 och 1956, gjorde fjorton filmer. Men han har också spelat i filmerna ”Storslam i Las Vegas” och ”5 äss i leken”. Kompis med Frank Sinatra med vilken han uppträdde i Las Vegas på 60-70-talet.


”Thats Amore” var ledmotiv i filmen “The Caddy” från 1953 och blev något av Martins signaturmelodi.



Connie Francis - Senza mamma


 Connie Francis, egentligen Concetta Rosemarie Franconero, är född 12 december 1938 i Newark, New Jersey, USA. Hon slog igenom 1957 då hon gav ut singeln "Who's Sorry Now". Efter den avslutade hon 1950-talet med flera framgångsrika popsinglar, däribland "Everybody's Somebody's Fool", "Stupid Cupid", "My Heart Has a Mind of Its Own", "My Happiness", och "Lipstick On Your Collar".

 

Bobby Darin - Splish Splash



Bobby Darin (Walden Robert Cassotto), föddes 14 maj 1936 i New York och dog 20 december 1973 i Los Angeles i Kalifornien.


Bobby Darin slog igenom 1958 med just rocklåten "Splish Splash". Hade också flera roller i amerikanska filmer. Sjöng och spelade folkmusik och sjöng bl.a in ”Mackie Kniven” ur Tolvskillingsoperan. Stödde Robert Kennedy i dennes presidentkampanj 1968 och skrev den populära "Simple Song of Freedom" 1969.



Vic Damone - Anima Core 


 


Vic Damone, Vito Rocco Farinola, född 12 juni 1928 i Brooklyn, New York, medverkade i en rad romantiska filmer under 1950- och 1960-talen, bland annat i ”Under Bagdads måne” 1955. Hans inspelning av ”On the Street Where You Live” ur musicalen ”My Fair Lady”, låg etta på de amerikanska hitlistorna 1958.


Under femtiotalet sjöng han många ev de stora slagdängorna bl.a "Just Say I Love Her" "Can Anyone Explain", "Tell Me You Love Me", "April In Portugal" "The Breeze and I" och "Gigi"-




Al Martino - Here In My Heart


 


Al Martino, Alfred Cini, född i Philadelphia, Pennsylvania 7 oktober, 1927, död 13 oktober 2009.


1948 flyttade han till NewYork och uppträdde i ett talangjaktsprogram med Perry Comos hit “If”. 1952 låg han en tid etta på amerikanska topplistan. Under femtiotalet hade han  flera låtar på topplistorna bl.a "Take My Heart," "Rachel," "The Man from Laramie" "I Can't Get You Out of My Heart", "Darling, I Love You" och "When You're Mine".


Aktiv under hela sitt liv och spelade rollfiguren Johnny Fontane i filmen ”Gudfadern” 1972.



Mario Lanza – Be My Love



Alfred Arnold Cocozza föddes 31 januari 1921 i Philadelphia, Pennsylvania, USA och dog 7 oktober 1959 i Rom, Italien.


Kom från fattiga förhållanden och började tidigt arbeta. 1942 provsjöng han för dirigenten Serge Koussevitzkij och fick ett stipendium. Under fyrtiotalet hade han en del operaroller och turnerade i USA, Kanada och Mexiko.


Efter en konsert i Hollywood 1947 engagerades han av MGM och blev filmskådespelare. Som sådan blev han mycket populär under femtiotalet och kanske mest känd för rollen som Enrico Caruso 1951.


Filmer under femtiotalet: Midnattskyssen 1949, Flödande toner 1950, Den store Caruso 1951,


Jag sjunger för dig 1952, Studentprinsen 1954, Serenad 1956, Roms sju kullar 1958 och För första gången 1959.


”Be My Love” blev en millionsäljare under början av 50-talet.


Lanza började missbruka alkohol och droger, vilket ledde till en enorm övervikt. Lanza avled endast 38 år gammal av en hjärtattack på en klinik i Rom.




Tony Bennett


 


Anthony Dominick Benedetto, född 3 augusti 1926 i Astoria, Queens, New York, USA,


Hans största succéer är "I Left My Heart in San Francisco" som han sjöng in 1962, "Because of You" 1951 och "Rags to Riches" som kom 1953.


Bennett gjorde comeback i slutet av 1980 och han har vunnit femton” Grammy” och två ”Emmy” och sålt över 50 miljoner plattor världen över.




Frank Sinatra


 


Francis Albert "Frank" Sinatra, född 12 december 1915 i Hoboken, New Jersey, död 14 maj 1998,


Frank Sinatra har sålt mer än 850 miljoner skivor och innehar därmed fjärde platsen i listan efter The Beatles, Elvis Presley och Bing Crosby.


År 1940 gick Frank med i Tommy Dorseys orkester, där han blev en erkänd och berömd sångare. Sinatra var en magnet för tonårstjejer, vilket visade att det fanns en ny publikgrupp för populärmusik.


1953 slog han igenom som skådespelare i filmen ”Härifrån till evigheten”, och vann en Oscar för bästa manliga biroll. Följande år spelade Sinatra med i thrillern ”Attentatorn”. Detta följdes av en Oscarnominering för filmen ”Mannen med den gyllene armen”, alla tre rollerna rosades av kritikerna.


Under 1950-talet skrev han kontrakt med Capitol Records, där han arbetade med några av de bästa arrangörerna


På 1950 - och 1960-talen var Sinatra en populär attraktion i Las Vegas. Han var vän med många kända underhållare som Dean Martin, Sammy Davis Jr, Peter Lawford, Joey Bishop med vilka Sinatra bildade gruppen Rat Pack. Shirley MacLaine brukar också inkluderas i gruppen.


Sinatra var en nära vän till Kennedyfamiljen och var en stark förespråkare för president John F. Kennedy.


Han drpg sig tillbaka på 70-talet men gjorde sedan flera gånger comeback.




Perry Como - Macic Moments


 


Pierino Ronald "Perry" Como, född 18 maj 1912 i Canonsburg i Pennsylvania, död 12 maj 2001 i Jupiter Inlet Colony. Han började arbeta som frisör som femtonåring och sjöng samtidigt med olika orkestrar. Sin storhetstid som artist hade han från andra halvan av 1940-talet till början av 1960-talet. Bland hans största skivsuccéer märks ”Magic Moments” och ”Wanted”. Hade en egen TV-show, The Perry Como Show åren 1948-1963 som även sändes i svensk TV i slutet av femtio-och början av sextiotalen.




Fontane Sisters


 


Trion The Fontane Sisters hette Bea, Geri och Marge Rosse. De kom från New Milford, New Jersey.


1949–1954 arbetade de tillsammans med Perry Como i The Perry Como Show och diverse reklamfilmer.


Systrarna blev aldrig riktigt stora utan sjöng låtar som andra artister fick större framgångar med eller redan gjort hits med.


Här är några av de melodier de framförde under femtiotalet: "Tennessee Waltz" (1951) "Happy Days and Lonely Nights" (1954) "Hearts Of Stone" (1954)


"Adorable" (1955) "Nuttin' For Christmas" (1955) "Playmates" (1955) "Daddy-O" (1955)


"Rock Love" (1955) "Rollin' Stone" (1955), "Eddie My Love" (1956) "I'm In Love Again" (1956), "Lonesome Lover Blues" (1956) "Please Don't Leave Me" (1956), "Still" (1956), "Voices" (1956) "With A Little Bit Of Luck" "I'm Stickin' With You" (1957) "Jealous Heart" (1958) "Chanson D'Amour" (1958)

 
ANNONS
 
Annjoh

Annjoh

20 februari 2012 03:30

Vilken snygg blogg du har! Har varit och besökt ett par gånger. Har precis satt igång en egen sida :)

http://annaaaaajoh774.wordpress.com

Mario Matteoni

19 mars 2014 14:29

tack för din kommentar. Ska kolla på din sida!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mario Matteoni - 22 september 2011 14:17

Att tänka tillbaka till ungdomstiden är rena terapin för många äldre. Och så är det kul att minnas gamla tider. Men den här bloggen bjuder inte bara på terapi och nostalgi utan också på ett stycke kulturhistoria. Jag, som lagt upp sajten, var ung...

Av Mario Matteoni - 29 augusti 2011 10:12

I mitt tidiga 50-tal  levde killar och tjejer i olika världar. I skolan hade killarna träslöjd och tjejerna syslöjd. Det hette t.o.m. killslöjd respektive tjejslöjd. Och så fanns det särskilda flickskolor. Tjejkompisar hade man inte. Antingen var man...

Av Mario Matteoni - 17 februari 2011 15:19

1950, var ”Music, music, music” en envis slagdänga under året och flera år därefter.     Det var på 50-talet som Povel Ramel tog livet av schlagern eller i alla fall försökte…       …och parodierade Ewert Taub...

Av Mario Matteoni - 13 februari 2011 16:54


1956 började Radiotjänst sända televisionsprogram. I svart/vitt. Färg-TV kom först på 70-talet.            Olle Björklund, Mr Aktuellt     På TV kunde barnen se ”Andy Pandy” och ”Humle och Dumle” ( se...

Av Mario Matteoni - 9 februari 2011 12:32

I mitt barndomshem hade vi hötorgskonst på väggarna, utom en målning som farsan hade målat. Den var bra. En av hötorgsmålningarna föreställande ett rött hus med vita knutar och en tall. Av någon anledning gjorde den mig illamående så jag försökte l...

Presentation


För oss som var unga på 40- och 50-talen.
Det finns ingen anledning att glorifiera femtiotalet och det var sällan bättre förr.
Men min ungdomstid råkade infalla på 50-talet.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Marios Retroblogg med Blogkeen
Följ Marios Retroblogg med Bloglovin'

Var är ditt 50-tal?

Samla minnen från femtiotalet!

Mycket av det vi minns från femtiotalet har försvunnit. Eller finns något kvar av melodier, ting, talesätt, historier, ord, vanor, skrock?

Här vill vi ge dig möjlighet att bidra med dina minnen eller efterlysa sånt som du minns och vill se eller höra igen.

 

 

Efterlysning

Gunnar Öberg i Ronneby efterlyser en inspelning av signaturmelodin till radioserien ”Pelle på planetfärd”. En av barnskådespelarna var Lasse Sarri.

Vem skrev texten till skådespelet?

Finns en inspelning av serien eller signaturmelodin?

Här är melodien upptecknad ur minnet av Gunnar Öberg:

       
Klicka på notbladet så blir det läsligt!

Hör av dig till Gunnar Öberg med info och frågor!

Fråga om ditt 50-tal

19 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se