Marios Retroblogg

Direktlänk till inlägg 7 januari 2011

Populärlitteratur på 50- talet

Av Mario Matteoni - 7 januari 2011 14:17

Vid sidan av serietidningarna och en och annan bok läste jag som 13-15 åring andra typer av tidskrifter. Rekord-Magasinet var en.


Rekord-Magasinet

  

 

Rekord-Magasinet innehöll noveller och tecknade serier som oftast handlade om den fattige grabben som kämpar i sitt fotbollslag och så småningom når allsvenskan. Referat av sportprestationer fanns givetvis med, mest boxning och fotboll som blev mina favoritsporter. Om jag inte minns fel gick också Jack Londons ”Avgrundsdjuret” som följetong. Den handlade om boxning.

50-talet var boxningens årtionde. Världsmästaren i boxning Joe Louis hade dragit sig tillbaka obesegrad. Och titeln erövrades av Ezzard Charles 1950 när Joe Louis försökte sig på en comeback.

Jersey Joe Walcott, som knockat Olle Tandberg på Råsundastadion i augusti 1949, var en tekniskt driven boxare, en av de bättre i historien, och han blev världsmästare genom att slå Ezzard Charles 1951. Walcott var då 37 år gammal.

Rocky Marciano var italiensk-amerikan och en ångvält i ringen. Han kallades för ”slagmaskinen från Brockton”. Han och Joe Louis hade flest knockoutvinster i förhållande till antalet matcher. Eftersom Marciano var italienättling höll jag på honom trots att han var vit och ansågs oteknisk. Han mötte Walcott om titeln 1952. Walcott ledde stort på poäng till trettonde ronden i en match som skulle vara i femton ronder och Walcotts seger tycktes given då han gjorde ett misstag och öppnade sig för Rocky Marcianos tunga slägga som fällde Jersey Joe. Marciano utropades som segrare och han drog sig tillbaka obesegrad 1955.

1956 blev Floyd Patterson världsmästare i tungvikt och 1959 Ingemar Johansson.


De stora stjärnorna inom fotboll och boxning mötte jag bara i tidningar. Men boxaren Nisse Ramm bodde i mitt kvarter i Hammarbyhöjden och honom beundrade man på avstånd. Han hade varit europamästare i tungvikt och svensk mästare i lätt tungvikt på tjugotalet.

Ingmar, Bosse och jag traskade ner till en boxningsklubb på Ringvägen, jag tror det var Örnen men Bosse och jag ledsnade snart på träningen. Ingmar blev så småningom svensk juniormästare.

 Varje nummer av Rekord-Magasinet innehöll en lagbild av fotbolls-, bandy- eller fotbollslag.

 Landslaget 1955

Sverige kom trea i fotbolls-VM 1950.

Malmö FF vann allsvenskan 1950. IFK Göteborg och Halmia åkte ur och Örebro SK och Råå gick upp i allsvenskan.


I ”Rekord-Magasinet” läste man ”Per Stigmans äventyr” en berättelse som lånat mycket av Robin Hood men författaren ” A. M. Marksman” hade placerat hjälten i Tiveden under den svenska medeltiden. Per Stigman kämpade mot den tyska ockupationsmakten Albrecht av Mecklenburg och mot fogdarnas översitteri och maktmissbruk. Precis som Robin Hood var Per Stigman laglös och hans närmaste vapenbroder den storvuxne Lille Sven hade sin motsvarighet i Sherwoodskogen i Little John. Och munken Broder Patrik var samma figur som Broder Tuck.

Rekordmagasinet lärde ut en slags modern ridderlighet, man ska t.ex aldrig ge sig på någon som är mindre eller svagare än en själv, aldrig slå någon som ligger, aldrig köra med ojusta slag eller medel. Man skulle kämpa mot övermakten och för att vinna. De ideal som gällde var hederlighet, skötsamhet och ödmjukhet.

Att utgivaren var boxningspromotorn Edwin Ahlqvist visste jag inte men det genomsyrade tidningen. Edwin skrev en följetong ”Knockoutkungen” som publicerades under många år i Rekordmagasinet.

Bakom signaturen A. M. Marksman dolde sig en riktig ”marxman”, nämligen göteborgskommunisten Nils Holmberg. Men inte heller det visste jag eller brydde mig om.


I mitt hem fanns lyckligtvis också veckotidningen ”Folket i Bild”.

      

Tack vare Pelle Svanslös. Under min värsta Pellesvanslösperiod – när jag var i sju-åttaårsåldern – hade tidningen Folket i Bild på sin förstasida reklam för sin Svanslösserie.

Pelle Svanslös, tecknad av Einar Norelius. Jag hade inte kunnat undgå att se den eftersom tobaksaffären låg mittemot vårt fönster på andra sidan Boråsvägen. Jag tjatade på morsan tills hon köpte tidningen. Tidigare hade vi bara läst gamla nummer av ”En rolig halvtimma” som vi ärvt av Larssons och så kunde det hända att morsan köpte ”Hemmets Veckotidning” eller ”Veckorevyn” någon gång.

Men eftersom jag var bra på att tjata och eftersom morsan var snäll följdes detta första nummer av Folket i Bild av flera. Morsan upptäckte novellerna och följetänger av svenska författare som Vilhelm Moberg, Bernhard Nordh, Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård, Moa Martinson, Sven Edvin Salje och Per Anders Fogelström samt de utländska författarna som Linna, Laxness och Steinbeck. Illustrationerna gjordes av konstnärer som Bertil Bull Hedlund, Eric Palmqvist, Uno Stallarholm och Stig Södersten. Fotografen K.W Gullers gjorde fotoreportage och omslag från arbetares vardag, d.v.s den som vi kände igen.


  

   Serien "Biffen och Bananen" av Ritola höll också bra kvalitet.

Ett stort inslag i tidningen var reseskildringar av bl.a Albert Viksten, Sten Bergman, Rolf Blomberg och Artur Lundkvist. Tidningen hade en frimärksklubb som jag gick med i och morsan anmälde sig till bokklubben så att vi fick hem FIB:s böcker. Snart måste inredningen hemma kompletteras med en Stringhylla.

Folket i Bild var tillräckligt populärt hållen för att morsan och jag skulle gilla den och den höll samtidigt en så pass god standard att den höjde vår bildningsnivå och smak. Jag tror att den hade stor betydelse för min utveckling.

Men det var inte så att vi skilde på ”kvalitetslitteratur” och annan och det fanns ingen vuxen som valde vad jag skulle läsa. Jag var lyckligt okunnig om vad som var god läsning och vad som var skräp. Jag läste allt.



  

Ett tag var jag storkonsument av Alibi-Magasinet, Detektiv-Magasinet,  Novellmagasinet och Äventyrsmagasinet.

De var billiga häften med spännande historier.




   


 Nr 1 av ”Häpna”


1954 startade sciencefictionmagasinet ”Häpna!”

Tidningen kom ut varje månad och jag köpte den regelbundet under några år. SF hade blivit en litterär genre och intresset för rymden och teknikens möjligheter ökade. En del av novellerna handlade om allmänmänskliga frågor förlagda till framtiden, ungefär som Orwells ”1984” medan andra var teknikutopiska eller dystopiska skildringar av mötet med främmande planeter och galaxer.

Det kalla kriget och atom- och vätebomben skapade en allvarlig fond mot de mer optimistiska framtidsvisionerna med flygande bilar, rullande trottoarer, raketfärder och arbetsfri tillvaro.


  

Men vi var således rätt hemtama i rymden den 3 november 1957 då det meddelades att

hunden Lajka, blev den första levande varelsen i omloppsbana runt jorden. Lajkas rymdfärd var ett led i Sovjetunionens sputnikprogram. Sonden rundade jorden över 2 500 gånger innan den återinträdde i atmosfären och, med hund och allt, förintades 14 april 1958.




Hos frisören fanns bildtidningen Se. Den blev senare, tillsammans med FIB-Aktuellt, porrtidning men var då på femtiotalet en modern reportagetidning men mycket fotoreportage.

     


Och ibland fick man tag i något nummer av Fick-Journalen som innehöll serier, populära filmkrönikor, kändisporträtt, artiklar om schlagers, hjärtespalt m.m En insändarspalt där läsarna skickade in texter om fel de funnit i filmer.


   


Läsningen av”Folket i Bild” ledde till att jag så småningom började köpa ”All världens berättare – tidskrift för litterär underhållning”. Här fanns bidrag av erkända författare från hela världen och från alla tider representerade. Man kunde också läsa författarporträtt, dikter, recensioner och notiser.  Liksom i Folket i Bild var det hög klass på illustrationerna, bara de bästa tecknarna medverkade i tidskriften.

   


Någon formell utbildning efter folkskolan hade jag inte, men ”Folket i bild” samt ”All världens berättare” blev ett led i min bildningsgång. Inte för att jag var medveten om det men jag drevs av nyfikenhet och kunskapstörst.





 
ANNONS
 
PH

PH

21 augusti 2012 23:33

Kul att du skriver om Per Stigmans äventyr.

Det finns matnyttig information om dess utgivning på Wikipedia (sök på Per Stigmans äventyr), och bilder på 70-talsutgåvorna på länken jag har skrivit in ovan.

http://imgur.com/a/GxukF

Mario Matteoni

19 mars 2014 14:28

Tack för din kommentar, ska kolla på länken!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mario Matteoni - 22 september 2011 14:17


Att tänka tillbaka till ungdomstiden är rena terapin för många äldre. Och så är det kul att minnas gamla tider. Men den här bloggen bjuder inte bara på terapi och nostalgi utan också på ett stycke kulturhistoria. Jag, som lagt upp sajten, var ung...

Av Mario Matteoni - 29 augusti 2011 10:12


I mitt tidiga 50-tal  levde killar och tjejer i olika världar. I skolan hade killarna träslöjd och tjejerna syslöjd. Det hette t.o.m. killslöjd respektive tjejslöjd. Och så fanns det särskilda flickskolor. Tjejkompisar hade man inte. Antingen var man...

Av Mario Matteoni - 17 februari 2011 15:19


1950, var ”Music, music, music” en envis slagdänga under året och flera år därefter.     Det var på 50-talet som Povel Ramel tog livet av schlagern eller i alla fall försökte…       …och parodierade Ewert Taub...

Av Mario Matteoni - 13 februari 2011 16:54


1956 började Radiotjänst sända televisionsprogram. I svart/vitt. Färg-TV kom först på 70-talet.            Olle Björklund, Mr Aktuellt     På TV kunde barnen se ”Andy Pandy” och ”Humle och Dumle” ( se...

Av Mario Matteoni - 9 februari 2011 12:32


I mitt barndomshem hade vi hötorgskonst på väggarna, utom en målning som farsan hade målat. Den var bra. En av hötorgsmålningarna föreställande ett rött hus med vita knutar och en tall. Av någon anledning gjorde den mig illamående så jag försökte l...

Presentation


För oss som var unga på 40- och 50-talen.
Det finns ingen anledning att glorifiera femtiotalet och det var sällan bättre förr.
Men min ungdomstid råkade infalla på 50-talet.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Marios Retroblogg med Blogkeen
Följ Marios Retroblogg med Bloglovin'

Var är ditt 50-tal?

Samla minnen från femtiotalet!

Mycket av det vi minns från femtiotalet har försvunnit. Eller finns något kvar av melodier, ting, talesätt, historier, ord, vanor, skrock?

Här vill vi ge dig möjlighet att bidra med dina minnen eller efterlysa sånt som du minns och vill se eller höra igen.

 

 

Efterlysning

Gunnar Öberg i Ronneby efterlyser en inspelning av signaturmelodin till radioserien ”Pelle på planetfärd”. En av barnskådespelarna var Lasse Sarri.

Vem skrev texten till skådespelet?

Finns en inspelning av serien eller signaturmelodin?

Här är melodien upptecknad ur minnet av Gunnar Öberg:

       
Klicka på notbladet så blir det läsligt!

Hör av dig till Gunnar Öberg med info och frågor!

Fråga om ditt 50-tal

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se