Marios Retroblogg

Direktlänk till inlägg 9 februari 2011

Min svenska konsthistoria på 50-talet

Av Mario Matteoni - 9 februari 2011 12:32

I mitt barndomshem hade vi hötorgskonst på väggarna, utom en målning som farsan hade målat. Den var bra.

En av hötorgsmålningarna föreställande ett rött hus med vita knutar och en tall. Av någon anledning gjorde den mig illamående så jag försökte låta bli att titta på den.

I alla andra hem, som jag kände till, fanns samma sorts tavlor och dekorationer på väggarna.

   

  

 Vanliga väggdekorationer på 50-talet.



Det var nog ”Folket i Bild” som visade på alternativ och väckte mitt konstintresse.

Tidningen hade en konstklubb som gav ut grafik till ett hyggligt pris, och på jobbet fanns ombud för ”Konstfrämjandet”.


I sjuttonårsåldern, d.v.s kring 1954, började jag att köpa och läsa konstböcker:

”Konst att se på konst” av Åke Meyerstam, Lennart Seth

”Inledning till konststudier av ” Ragnar Paulsson

”Modernismen i konsten av ” R. H. Wilenski

   



Och ”Bildkomposition” av Ulf Hård af Segerstad.


   


Jag började gå på konstutställningar och köpte fler konstböcker. Läste tidskriften ”Konstrevy”

   


En dag 1954 gick jag in till min förman faktor Björling på sätteriet där jag var lärling och bad att få ledigt för att gå på Liljevalchs och se Kylbergsutställningen.

Det kom snart ut bland jobbarkompisarna.

Gubbarna på sätteriet flinade menande mot varandra när de fick veta varför jag begärt ledigt från jobbet.

 
  

– Hörde ru´, vad grabben tog ledi´t för? För att gå på konstutställning!, ha, ha, ha!

Men min yrkeslärare Karl Kihlman såg till att det inte blev något problem att få ledigt. Kihlman var ombud för ”Konstfrämjandet” och ”FIB:s konstklubb”.


Jag gillade alla ismer i 1900-talskonsten, mest de franska impressionisterna, expressionisterna, fauvisterna, pointillisterna, kubisterna, surrealisterna, konkretisterna, naivisterna…

Köpte ”Tidens konsthistoria” för att få ordning på alltsammans. Sen läste jag en massa om konst och såg så mycket som möjligt.

   



Bland de svenska konstnärerna på 50-talet hade jag en topplista som såg ut så här (utan rangordning):


Lage Lindell.

  

 Vilande former och kontraster som balanserar varandra. Det är fullt tillåtet att se ett landskap i bilden, men det är formerna som talar.


Olle Baertling

  

Dynamiskt med direktverkande former. Om man kikar utefter de till synes raka linjerna så visar det sig att de inte är raka. De är svagt böjda på gränsen till det märkbara. Det är bl.a detta som skapar dynamiken i bilden.



Albin Amelin

  

 Kraftfullt, häftigt och uttrycksfullt. Färgen pålagd med palettkniv i tjocka sjok i en spontanistisk färgattack.

  

Realism men inte naturalism, expressivt men samtidigt tung klassicism.

      



Karl-Axel Persson

   


Som ett sillstim i solbelyst vatten. Skimrande evig rörelse. Tyngd och lätthet i kontrasterande mönster.


Arne Jones

   

Gotisk stramhet med uppåtsträvande rörelse i det stillastående monumentala.


Lennart Rodhe

   

Ljusbrytningar och korsande plan och linjer som ger bilden dynamik och rörelse genom att ögat tvingas växla mellan djup och yta.


Olle Bonniér

   

Abstraktion och reduktion till det yttersta av former och färger.


Bror Marklund

   

Marklund får tyngden att sväva och skapar spänning mellan konvext och konkavt, mellan form och tomrum.


Ingen som jag kände var intresserad av konst och jag led av brist på kommunikation med andra konstnördar.

Kanske var det därför jag till sist förläste mig på akademiska konstanalyser. Hade jag haft utbyte med likasinnade, eller vuxit upp i en akademisk miljö, kanske jag skulle ha funnit något sätt att använda mina förvärvade konstkunskaper på. Å andra sidan slapp jag bli konstvetare.

.

1958 tågluffade jag till Paris och råkade träffa en konsthandlare vars svensktalande hustru blev förtjust i mig. Innan vi skildes skänkte hon mig en torrnålsgravyr ”La Viol” av Picasso från 1933.

   


Tyvärr blev jag, trettio år senare, på grund av akut kapitalbrist, tvungen att sälja den för underpris på Christies. Då stod konstpriserna som lägst.

Men det är en annan historia.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mario Matteoni - 22 september 2011 14:17


Att tänka tillbaka till ungdomstiden är rena terapin för många äldre. Och så är det kul att minnas gamla tider. Men den här bloggen bjuder inte bara på terapi och nostalgi utan också på ett stycke kulturhistoria. Jag, som lagt upp sajten, var ung...

Av Mario Matteoni - 29 augusti 2011 10:12


I mitt tidiga 50-tal  levde killar och tjejer i olika världar. I skolan hade killarna träslöjd och tjejerna syslöjd. Det hette t.o.m. killslöjd respektive tjejslöjd. Och så fanns det särskilda flickskolor. Tjejkompisar hade man inte. Antingen var man...

Av Mario Matteoni - 17 februari 2011 15:19


1950, var ”Music, music, music” en envis slagdänga under året och flera år därefter.     Det var på 50-talet som Povel Ramel tog livet av schlagern eller i alla fall försökte…       …och parodierade Ewert Taub...

Av Mario Matteoni - 13 februari 2011 16:54


1956 började Radiotjänst sända televisionsprogram. I svart/vitt. Färg-TV kom först på 70-talet.            Olle Björklund, Mr Aktuellt     På TV kunde barnen se ”Andy Pandy” och ”Humle och Dumle” ( se...

Av Mario Matteoni - 4 februari 2011 11:25


     På lördagskvällarna fanns det inte så mycket annat att göra för oss ungdomar i Stockholmsförorten än att åka in till stan och gå på bio. Men när jag passerat 15-årsstrecket blev det ändå inte bio så ofta. I varje fall inte lika ofta som unde...

Presentation


För oss som var unga på 40- och 50-talen.
Det finns ingen anledning att glorifiera femtiotalet och det var sällan bättre förr.
Men min ungdomstid råkade infalla på 50-talet.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Marios Retroblogg med Blogkeen
Följ Marios Retroblogg med Bloglovin'

Var är ditt 50-tal?

Samla minnen från femtiotalet!

Mycket av det vi minns från femtiotalet har försvunnit. Eller finns något kvar av melodier, ting, talesätt, historier, ord, vanor, skrock?

Här vill vi ge dig möjlighet att bidra med dina minnen eller efterlysa sånt som du minns och vill se eller höra igen.

 

 

Efterlysning

Gunnar Öberg i Ronneby efterlyser en inspelning av signaturmelodin till radioserien ”Pelle på planetfärd”. En av barnskådespelarna var Lasse Sarri.

Vem skrev texten till skådespelet?

Finns en inspelning av serien eller signaturmelodin?

Här är melodien upptecknad ur minnet av Gunnar Öberg:

       
Klicka på notbladet så blir det läsligt!

Hör av dig till Gunnar Öberg med info och frågor!

Fråga om ditt 50-tal

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se