Marios Retroblogg

Senaste inläggen

Av Mario Matteoni - 22 september 2011 14:17

Att tänka tillbaka till ungdomstiden är rena terapin för många äldre. Och så är det kul att minnas gamla tider.

Men den här bloggen bjuder inte bara på terapi och nostalgi utan också på ett stycke kulturhistoria.

Jag, som lagt upp sajten, var ung på 40- och 50-talen.

Femtiotalet var en lika dynamisk tid som i dag. Stora förändringar skedde på många olika områden.
Det finns heller inga skäl att förhärliga 50-talet, lika litet som det finns skäl att framhålla något annat decennium.
Men för oss som var unga då, framstår 50-talet i ett särskilt skimmer.

t.o.m vissa mönster och föremål väcker minnen.

    

Typiska tapetmönster från 50-talet.

        

    

Tvättmedlen stod alltid i badrummet. Farsan tvättade aldrig kläder eller städade, det var morsans jobb och någon tvättmaskin fanns inte.

        


Raketost var en mjukost i en pappcylinder och man kunde pressa fram osten genom att trycka från botten på cylindern så att den kom ut som en korv på översidan. Det satt ett snöre i toppändan så att man kunde skära av en skiva med snöret.
Ögonkakao finns än i dag men med nya ögon.


     

Rengniga dagar knåpade man en tid med sitt mekano. Det försvann alltid skruvar och muttrar.

 


Ute gick vi klädda i ”Algots” kläder. Vad Algot själv hade på sig undrade vi.

   

Reklamföretagen hade upptäckt ungdomen som stark köpgrupp. Den amerikanska ungdomskulturen lanserades i serier och i andra sammanhang.

   

Ur serien ”Bibban” i ungdomstidningen ”Fickjournalen”.



Serien ”Acke”.

 

Femtiotalsgodis


   

 

Thule tog upp kampen med Marabou om tuggummituggarna och lanserade TT. Reklamen utnyttjade serieformen och här kommer ”Cap-Olle” till undsättning. Eller hette han ”Alp-Olle”? Stomatol och Ovomaltine körde också med serier.  


 

 

Apropå reklam, den var rätt elegant på femtiotalet.

 

       


Tågen kom och gick i tid och man kunde väga sig på stationen.

    


”All-Sport” var en mer magasinliknande variant av ”Rekord-Magasinet”, med mer reportage.
Boxningspromotorn Edvin Ahlqvist stoid bakom bägge tidskrifterna.


   

En av Rekordmagsinets samlarbilder.


   

Svenska fotbollslandslaget 1957. Hur många av spelarna på bilden känner du igen?

Stående fr.v.: Sylve Bengtsson, Gunnar Gren, Åke Johansson,Agne Simonsson, Jan Ekström, Gösta Sandberg.
Knästående fr.v.: Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Prawitz Öberg, Sigvard Parling.

Från den 1 juli 1957 fick fotbollsspelarna tillåtelse att ta emot pengar efter varje match. 100 kr för vunnen, 75 kr för oavgjord och 50 för förlorad match. Kanske var det inledningen till proffsfotbollen i Sverige.



Annars var boxningen populär på 50-talet och RekordMagasinet och All-Sport rapporterade.

 

Den stora sporthändelsen under 50-talet var att Sverige fick en världsmästare i tunviktsboxning efter en match i Yankee Stadium. Sensationellt. Det var 1959 och snart tog femtiotalet slut.


 


Schlagerparad från 50-talet


1950


”The Tennessee Waltz”, Patti Page

 


”I rosenrött jag drömmer”, Gustaf Torrestad

 


” Alla fyrar blinka”, Harmony Sisters


1951

” När ljusen tändas därhemma”, Bertil Boo


1952

"Vildandens Sång”,  Thory Bernhards



“Lullaby of Broadway”, Doris Day



"Regnbågsgränd”,  Alice Babs och Svend Asmussen



”Kiss of Fire”,  Louis Armstrong


”You Belong To Me”, Jo Stafford

 


1953

”Valpen i fönstret” , Cacka Israelsson & Astrid Söderbaum



”Hälften så kär”, Karl-Erik "Cacka" Israelsson

 


"Tell Me Why", Eddie Fisher

"Vaya con Dios", Les Paul och Mary Ford



“Egon”, Ulla Sallert



”Meet Mr. Callaghan”, Les Paul


”Tror du att jag förlorad är”, Sonia Sjöbäck

 


1954

”O mein Papa”, Lis Assya



“Istanbul”,  The Four Lads



“Mjölnarens Irene”, Thory Bernhards med Thore Swaneruds orkester



”En gång jag seglar i hamn”, Alice Babs



1955

“Ann-Caroline “, Elsy Lindgren med Nils Weingards orkester


“Den ena röd den andra vit” Ernie Englund



”Billy Boy”, Alice Babs och Charles Norman



“Mr. Sandman”, The Chordettes

 


1956

“Mack the Knife”,  Louis Armstrong



"Whatever Will Be, Will Be (Que Sera, Sera, Det som sker det sker)", Doris Day



“The Saints Rock´n Roll” Bill Haley and his Comets

 


1957

“Titta titta”, Owe Thörnqvist och Ulla-Bella



”De fattigas piano”,  Ulla Sjöblom



”True Love”, Bing Crosby och Grace Kelly



“A woman in Love” Four Aces

 


1958

“Love Letters in the Sand”, Pat Boone



“Sugartime”, The McGuire Sisters



“Heartbreak Hotel" 1956, Elvis Presley



“Singing the blues”, Tommy Steele



“Who´s sorry now” Conny Francis


Sail Along Silvery Moon”, Billy Vaughn

Louis Prima "Buona Sera"




 


1959

“Petit Fleur”, Chris Barber´s Jazz Band



“Living Doll”, Cliff Richard


”Är du kär i mig ännu Klas Göran”, Lill-Babs


”Nu tändas åter ljusen i min lilla stad”, Gunnar Wiklund


”Snurra min jord”, Jan Malmsjö

 


Mer om femtiotalet på denna blogg:

Klicka på motsvarande rubriker i spalten till höger för att komma till avsnitten.


OBS! Nitiska copyrightbyråkrater brukar stänga en del YouTub-filmer. Inte för att jag begriper hur jag kan hota upphovsrätten genom att lägga ut sextio år gamla klipp men det trasslar till det för dig som vill njuta av min blogg. Hoppas du har överseende. Jag försöker uppdatera.

Av Mario Matteoni - 29 augusti 2011 10:12

I mitt tidiga 50-tal  levde killar och tjejer i olika världar.
I skolan hade killarna träslöjd och tjejerna syslöjd. Det hette t.o.m killslöjd respektive tjejslöjd. Och så fanns det särskilda flickskolor. Tjejkompisar hade man inte. Antingen var man kär i en tjej eller så brydde man sig inte.
Jag sökte dock ivrigt fylla mina bristande kunskaper om det kvinnliga könet. 


I serierna var hjältarna alltid män. Kvinnorna var hemmafruar som

Dagoberts Blondie, fru Malla Gyllebom eller Kronbloms Malin.

      


Eller så var de fästmör till hjältarna som Stålmannens Louis Lane, Fantomens Diana eller Karl-Alfrds Olivia.


       


I slutet av femtiotalet dök en del superkvinnor upp bl.a Stålkvinnan.

 


De flesta kvinnor var ouppnåeliga t.ex de vackra på film och i media, Marilyn Monroe, Anna-Lisa Eriksson och Eva Henning får representera dem.


     

I utforskandet av kvinnan ingick anatomistudier i naturen bl.a på Eriksdalsbadets dambad i Stockholm, till vilket vi grabbar naturligtvis inte hade tillträde. Men det generöst perforerade träplanket, som skilde oss från studieobjekten, utgjorde inget hinder. Någon sexualundervisning i skolan fanns inte. Det var mer eller mindre erfarna kompisar som stod för kunskapsöverföringen.
Som t.ex en dag  då vi ett gäng killar stod utanför fönstret till sybehörsaffären i mitt hus i söderförorten Hammarbyhöjden. Jag var i trettonårsåldern och Leffe två år äldre.
Sybehörsaffären skyltade med en mycket gammaldags snörkorsett. Leffe begrundade denna och sa med kännarmin:
- Grabbar, om ni visste vilket helsike man har haft med såna där!
Jag såg för mitt inre hur Leffe i upphetsat tillstånd paketerar upp den åtrådda. Vi yngre var mycket imponerade av Leffes erfarenhet.


 

I tonåren pockade en massa hormoner på utlevelse men man fick länge nöja sig med fantasier.
Våra objekt var pinuppor i annonser och i boulevardtidningarna TopHat, Pin Up och Cocktail som vi vanligen snodde i tobaksaffärerna. Tydligen fanns det husliga pinuppor. Eller fanns det hemmafruar som…?


   

Damunderklädsannonser gav också viss information och substitut.

 

De flesta kvinnor var dock hemmafruar. Bara några få morsor i kvarteret hade jobb, t.ex Leffes morsa. Leffe hade dörrnyckeln i ett snöre om halsen. Jag minns inte att husmödrarna var så här glada.


   


Men morsan hade inte ett så fint kök som på bilden. Hennes uppgift var att serva oss barn och farsan.

Ibland på helgerna lagade farsan käk och då blev det italienskt. Pasta, polenta, risotto, kanin, gnocchi.


1959 skaffade jag egen hemmafru. Hur det gick sen är en annan historia och då var förresten  femtiotalet slut.

Av Mario Matteoni - 17 februari 2011 15:19

1950, var ”Music, music, music” en envis slagdänga under året och flera år därefter.



Det var på 50-talet som Povel Ramel tog livet av schlagern eller i alla fall försökte…

   

 

…och parodierade Ewert Taube i ”Balladen om Eugen Cork”…



 
Men Evert Taube tålde det och var mycket populär under femtiotalet.


A propå den glade bagarn i San Remo. Vinnarlåten i San Remofestivalen var ”Piove”.

Umberto Marcato och Casamatta orkester populariserade italienska schlagers i Sverige.


Ove Törnqvist, sjöng ”Varm Korv boogie”…


 

… och Alice Babs och Svend Asmussen sjöng "Följ med mig"

 


Den svenska melodifestivalen 1959 vanns av Siw Malmkvist med ”Augustin”

Men vid den europeiska festivalen sjöngs låten av Britta Borg.

 

Och så var det ju på femtiotalet som rocken kom. Här är ett urval.


En slags övergång mellan jazz och rock förmedlade Earl Bostic med sin altsax.

 

…och Sidney Bechet med sin klarinett eller sopransax.

 


Alkoholen på 50-talet
Vindrickandet var inte särskilt utbrett. Vi grabbar drack för att bli modiga, särskilt i kontakten med tjejerna.
Det var inte ofta man gick på restaurang. Men för att kunna få en sup kunde vi hamna på  ”Gröne Jägaren” på Götgatan.

  

Eftersom det var matserveringstvång på restauranger – ingen alkohol utan mat – beställde man in den billigaste maträtten som var ”Grön ärtröra med fläsk”. Vi tömde våra supar medan maten gick orörd tillbaka till köket. Jag tror att samma tallrik åkte ut och in många gånger och röran blev allt grönare. Matserveringstvånget var ett led i den tidens nykterhetspolitik. Ett annat var motboken. För att få köpa en bestämd begränsad ranson alkohol på Systembolaget krävdes att man hade med sig denna personligt utställda motbok som stämplades vid varje inköp.
Jag hann aldrig få motbok eftersom man skulle vara 25 år gammal för att få en och jag var bara 18 då motboken avskaffades 1955. Jag fyllde alltså aldrig ”motbok” vilket tidigare var ett viktigt ögonblick i en ung mans utveckling.
  
Vanligen snodde vi alkohol av våra föräldrar eller bad äldre jobbarkompisar köpa ut.


Dansställena i Stockholm på 50-talet

  

Typisk Nalenannons.


Mina första stapplande danssteg tog jag på ”Nalen”, ”La Visite” (”Lavvan”) och någon gång på ”Virveln”. Däremot kan jag inte minnas att jag frekventerade ”Bal Palais” där Simon Brehm och Lill Babs spelade och sjöng eller ”Vinterpalatset, VP”.  Än mindre Swinx” på Kungsgatan.
Det sa´s att varje ställe hade sin egen dansstil. Jag hade min egen oavsett var jag gick. Eller snarare hade jag ingen alls.

På Nalen, inne på ”Harlem” uppträdde många förmågor. Jag minns en kille som hette Mats Bahr som roade oss med sina spex och Gunnar ”Siljabloo” Nilsson som sjöng scatsång.

   


På sommaren gällde Skansens dansbana med Thore Ehrlings orkester. Skyltar talade om att nästa dans blir ”Foxtrot”, ”Vals” eller ”Tango” så man kunde stå över det svåra.
Sommartid fanns också, under Skanstullsbron nere vid Eriksdalsbadet, ”Sprallen” en festplats med dansbana som kommunen ordnade.


Tidningarna på 50-talet

   

”På Tapeten” prydde alltid sista sidan i Aftonbladets söndagstidning. ”Bertila”, Bertil Almqvist kommenterade veckans politiska och övriga händelser. Vinjettens bokstäver bildades på olika fantasifulla sätt. Här ”På Tapeten” den 5 maj 1957.


Utöver Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Stockholms-Tidningen, Aftonbladet och Expressen fanns två socialdemokratiska stockholmstidningar: Aftontidningen, AT och Morgontidningen, MT. AT lades ner 1956 och MT 1958. LO köpte Aftonbladet och Stockholms-Tidningen 1956.


Det kalla kriget

Tidningsrubrikerna handlade mycket om det kalla kriget som började under 50-talet.

  

Efter andra världskriget hade världen delats upp mellan stormakterna Sovjetunionen och USA som stod mot varandra.
1949 delades Tyskland i väst- och öst.
Och 1950 bröt Koreakriget mellan nord och syd ut.
  


1953 dog Sovjetunionens diktator Josef Stalin och han efterträddes av Georgij Malenkov och Nikita Chrusjtjov.

  

     


Ungernrevolten bröt ut 1956 men krossades av sovjetisk militär. 

  

http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=253232&codingformat=.m4a&metafile=asx

http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=253273&codingformat=.m4a&metafile=asx

http://commons.wikimedia.org/wiki/File:1956_HungarianRevolution.gif?uselang=sv


Fidel Castro och hans revolutionärer störtade diktatorn Batista 1959 och intog Havanna.

  


Radion och TV:n

   

På radion gick barnprogrammet ”Snurran” med ”Klas Klättermus”

och ”Mormor och Morfar Ginko”

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3365&artikel=3704720



”Grodan Boll”, ”Kalle Stropp” och deras vänner dök upp på 50-talet.

 


TV- och dataspel fanns inte på 50-talet.

När man skulle spela spel var det vanligen brädspel som praktiserades ”Fia med knuff”, ”Dam”, ”Rävspelet”, ”Monopol” m.fl En polsk kompis försökte lära mig schack men lyckades inte.

Ett spel som vi spelade ofta var ”Pluggspelet”.

Min skolkarriär kantades av skolk och ett misslyckat år i realskolan.

Under femtiotalet fanns ingen i min bekantskapskrets som gick i realskolan eller som hade studentexamen.

I ”Pluggspelet” kunde man, med tärningens hjälp, ta sig till studenten om man hade tur.

Spelet gjordes på 40-talet men spelades flitigt tio år senare.

  

 Bertil Almqvists pluggspel



Godis på 50-talet.

Det var inte ofta man käkade godis på 50-talet. När man gjorde det var det glass eller tuggummi som gällde.

GB-glass Alaskapinne var rund på en rund pinne så att den gick att snurra i munnen med den smälte.

GB-glassar 1950.

    


GB-glassar 1959.


  


”Ta´t lugnt ta en Toy” var en reklamslogan. Det lilla kubiska paketet med tre bitar hade man alltid råd med.

         


   

Ibland köpte man kolorna ”Dixi”, ”Rival”, ”Nigger” och ”Rio” eller de syrliga karamellerna ”Nickel”

      


Första IKEA-katalogen kom 1951

        


På femtiotalet fanns bl.a INTE -

- bandspelare

- bankomater och kreditkort

- CD-spelare

- dataspel

- digitalkameror

- fotostatmaskin

- fotosättning

- gråstarroperationer

- högertrafik

- kommunikationssatelliter

- kärnkraftsverk i Sverige

- lagligt förbud mot föräldrar att aga sina barn

- laser

- McDonald's

- mikrovågsugnar

- miniräknare

- mobiltelefoner

- ordbehandlare

- persondatorer

- p-piller

- rökförbud i offentliga lokaler

- skrivare

- stereoskivor

- video


Man körde till vänster. Kungsgatan i Stockholm på 50-talet.

   


Reseskrivmaskin från 50-talet

   


Räkneoperationer på kontor och verkstäder gjordes på räknesnurror och räknestickor.

   


  


Telefonen såg vanligen ut så här. Den var svart och av bakelit, en föregångare till plast.

   

.

50-talsformer

      

  

        

Väskan kallades rätt och slätt för ”bag”. Alla hade den till jobbet med matlåda i.

   




Kläder o sånt


   

Dixiesnubbarna bar duffel, bodde på Östermalm och pluggade.


      

Raggarna och skinnknuttarna var arbetare och bodde på Söder eller i förorterna.


 Vi andra bodde och jobbade litet varstans.


Tjejerna såg ut så här när de följde modet:

      


   


Politik

  

   

I Vasaparken i Stockholm drabbade folkpartiets ledare Bertil Ohlin och socialdemokraternas ledare Tage Erlander ihop inför valen på 50- talet.

Affischerna var viktiga i valkampen.
   


Sport

 Och så var det den 26 juni 1959 som Ingemar Johansson drabbade samman med Floyd Patterson och blev världsmästare i tungviktsboxning genom knockout i tredje ronden på Yankee Stadium i New York City.


  

  


Filmer från femtiotalet ur Filmarkivets samlingar

http://www.filmarkivet.se/sv/Sok/?q=+&categoryid=0&minyear=1950&maxyear=1960



Nya Liljeholmsbron i Stockholms invigs 1954

mms://stream01.edu.stockholm.se/stockholmskallan/liljeholmsbron_invigs_red_300k.wmv









Av Mario Matteoni - 13 februari 2011 16:54


1956 började Radiotjänst sända televisionsprogram. I svart/vitt. Färg-TV kom först på 70-talet.


       

  

Olle Björklund, Mr Aktuellt



   

På TV kunde barnen se ”Andy Pandy” och ”Humle och Dumle” ( se ”Prylarna på femtiotalet” på denna blogg)



”Sigges Cirkus” var ett barn- och familjeprogram med Sigge Fürst, som programledare och clown. Programmet var direktsänt och det tycks inte finnas något bevarat av programmet på nätet.



  

Ian Dunlop lärde oss engelska i TV:s barndom

http://svtplay.se/v/2301050/this_is_english  


  

Tiotusenkronorsfrågan “Kvitt eller dubbelt”

14 årige Ulf Hannerz vann 10 000 kronor på sin kunskap om akvariefiskar. Programledare var Nils-Erik Baehrendtz och domare Bo Rehnberg. Fler som vann under femtiotalet var Erik ”Uncas” Englund som tävlade om Nordamerikas indianer.

http://svtplay.se/v/1370923/oppet_arkiv/1957-02-09__10.000-kronorsfragan_-_kvitt_eller_dubbelt__1_14_?cb,a1364145,1,f,103244/pb,a1364142,1,f,103244/pl,v,,1370923/sb,k103243,1,f,103244


    

Ria Wägner vinkade i TV.

http://svtplay.se/v/1370934/oppet_arkiv/1963-11-26__hemma_med_ria_-_vinkelivink__1_14_?cb,a1364145,1,f,103244/pb,a1364142,1,f,103244/pl,v,,1370934/sb,k103243,1,f,103244



   

”Viggen Viggo”. En tv-film av Bertil Danielsson finns inte tillgänglig på nätet.



”Perry Mason”, (Raymond Burr) amerikansk advokat som löste diverse brott och satte dit bovar i domstolen




”Aktuellt” började sändas. Debutprogrammet var kanske inte helt lyckat.

  

http://svtplay.se/v/1370928/oppet_arkiv/1958-09-02__forsta_aktuelltsandningen_-_inslag_om_fisketvist__1_14_?cb,a1364145,1,f,103244/pb,a1364142,1,f,103244/pl,v,,1370928/sb,k103243,1,f,103244


   ”Stora famnen”. Hm, ja va då rå? Är underhållningen bättre i dag?

http://svtplay.se/v/1370926/oppet_arkiv/1958-04-26__stora_famnen_-_vardinnor_bryter_arm__2_37_?cb,a1364145,1,f,103244/pb,a1364142,1,f,103244/pl,v,,1370926/sb,k103243,1,f,103244



“Perry Como Show”, en USA-import. Här med gästerna Lena Horn och Dean Martin.


Den norska sångerskan Nora Brockstedt sjöng ”Tango för Två”

I TV  sjöng  skådespelerskan Ulla Sjöblom ”Jag står här på ett torg” och ”De fattigas piano” med svensk text av Lars Forsell.

  
http://www.klicktrack.com/mnw/releases/ulla-sjoblom/ulla-sjoblom/2
http://www.klicktrack.com/mnw/releases/ulla-sjoblom/ulla-sjoblom/6



VM-semifinal i fotboll 1958 mot Västtyskland


Och finalen mot Brasilien.


1959 kom bröderna Cartwright, d.v.s Adam, Eric och Joseph tillsammans med pappan Ben och bekämpade orättvisor i bygden.


Litet TV-historia från 50-talet


Hemma hos TV-ägare 1952. Gösta Knutssons röst i radioprogrammet ”Tittskåpet”.

  

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programID=1602&grupp=2373




Av Mario Matteoni - 9 februari 2011 12:32

I mitt barndomshem hade vi hötorgskonst på väggarna, utom en målning som farsan hade målat. Den var bra.

En av hötorgsmålningarna föreställande ett rött hus med vita knutar och en tall. Av någon anledning gjorde den mig illamående så jag försökte låta bli att titta på den.

I alla andra hem, som jag kände till, fanns samma sorts tavlor och dekorationer på väggarna.

   

  

 Vanliga väggdekorationer på 50-talet.



Det var nog ”Folket i Bild” som visade på alternativ och väckte mitt konstintresse.

Tidningen hade en konstklubb som gav ut grafik till ett hyggligt pris, och på jobbet fanns ombud för ”Konstfrämjandet”.


I sjuttonårsåldern, d.v.s kring 1954, började jag att köpa och läsa konstböcker:

”Konst att se på konst” av Åke Meyerstam, Lennart Seth

”Inledning till konststudier av ” Ragnar Paulsson

”Modernismen i konsten av ” R. H. Wilenski

   



Och ”Bildkomposition” av Ulf Hård af Segerstad.


   


Jag började gå på konstutställningar och köpte fler konstböcker. Läste tidskriften ”Konstrevy”

   


En dag 1954 gick jag in till min förman faktor Björling på sätteriet där jag var lärling och bad att få ledigt för att gå på Liljevalchs och se Kylbergsutställningen.

Det kom snart ut bland jobbarkompisarna.

Gubbarna på sätteriet flinade menande mot varandra när de fick veta varför jag begärt ledigt från jobbet.

 
  

– Hörde ru´, vad grabben tog ledi´t för? För att gå på konstutställning!, ha, ha, ha!

Men min yrkeslärare Karl Kihlman såg till att det inte blev något problem att få ledigt. Kihlman var ombud för ”Konstfrämjandet” och ”FIB:s konstklubb”.


Jag gillade alla ismer i 1900-talskonsten, mest de franska impressionisterna, expressionisterna, fauvisterna, pointillisterna, kubisterna, surrealisterna, konkretisterna, naivisterna…

Köpte ”Tidens konsthistoria” för att få ordning på alltsammans. Sen läste jag en massa om konst och såg så mycket som möjligt.

   



Bland de svenska konstnärerna på 50-talet hade jag en topplista som såg ut så här (utan rangordning):


Lage Lindell.

  

 Vilande former och kontraster som balanserar varandra. Det är fullt tillåtet att se ett landskap i bilden, men det är formerna som talar.


Olle Baertling

  

Dynamiskt med direktverkande former. Om man kikar utefter de till synes raka linjerna så visar det sig att de inte är raka. De är svagt böjda på gränsen till det märkbara. Det är bl.a detta som skapar dynamiken i bilden.



Albin Amelin

  

 Kraftfullt, häftigt och uttrycksfullt. Färgen pålagd med palettkniv i tjocka sjok i en spontanistisk färgattack.

  

Realism men inte naturalism, expressivt men samtidigt tung klassicism.

      



Karl-Axel Persson

   


Som ett sillstim i solbelyst vatten. Skimrande evig rörelse. Tyngd och lätthet i kontrasterande mönster.


Arne Jones

   

Gotisk stramhet med uppåtsträvande rörelse i det stillastående monumentala.


Lennart Rodhe

   

Ljusbrytningar och korsande plan och linjer som ger bilden dynamik och rörelse genom att ögat tvingas växla mellan djup och yta.


Olle Bonniér

   

Abstraktion och reduktion till det yttersta av former och färger.


Bror Marklund

   

Marklund får tyngden att sväva och skapar spänning mellan konvext och konkavt, mellan form och tomrum.


Ingen som jag kände var intresserad av konst och jag led av brist på kommunikation med andra konstnördar.

Kanske var det därför jag till sist förläste mig på akademiska konstanalyser. Hade jag haft utbyte med likasinnade, eller vuxit upp i en akademisk miljö, kanske jag skulle ha funnit något sätt att använda mina förvärvade konstkunskaper på. Å andra sidan slapp jag bli konstvetare.

.

1958 tågluffade jag till Paris och råkade träffa en konsthandlare vars svensktalande hustru blev förtjust i mig. Innan vi skildes skänkte hon mig en torrnålsgravyr ”La Viol” av Picasso från 1933.

   


Tyvärr blev jag, trettio år senare, på grund av akut kapitalbrist, tvungen att sälja den för underpris på Christies. Då stod konstpriserna som lägst.

Men det är en annan historia.

Av Mario Matteoni - 4 februari 2011 11:25

  


På lördagskvällarna fanns det inte så mycket annat att göra för oss ungdomar i Stockholmsförorten än att åka in till stan och gå på bio. Men när jag passerat 15-årsstrecket blev det ändå inte bio så ofta. I varje fall inte lika ofta som under matinétiden. Pengarna gick nu till cigaretter, grammofonskivor, böcker och annat. I stället ägnade vi lördagskvällarna till att knalla Götgatan upp och ner, från Skanstull till Götgatsbacken, för att ev. träffa tjejer eller i väntan på att något annat spännande skulle hända.

Då man kunde se barnförbjudna filmer, blev det till en början mycket krigs-, western- och kriminalfilmer av skiftande kvalité. Så småningom ökade kraven.

Sedan TV:n kommit 1956 blev det än färre biobesök. 1959 flyttade jag till Huddinge som saknade biograf och i- och med familjebildningen blev det inte utrymmet för bio.

Femtiotalet måste annars ha varit filmens och biografernas guldålder. Här är några av de filmer jag såg och som jag minns.


”Singing i The Rain” kom 1952.

Musicaler tillhörde inte favoritfilmerna men ”Singing i The Rain” som kom 1952 är

en av de filmer jag minns från 50-talet. Rolig och romantisk.

Biografen ”Facklan” låg i hörnan Östgötagatan-Folkungagatan på Söder och hade träbänkar. Där kunde man smita in bakvägen utan att betala. Biografen hade specialiserat sig på filmer med Humphrey Bogart. Såg en del filmer där bl.a ”Afrikas drottning” i vilken Humpan spelade mot och Katharine Hepburn. Filmen kom till Sverige 1952.


Samma år kom ”En plats i solen” med Mongomery Cliff, Elisabeth Taylor och Shelly Winters. Jag upptäckte att även en ”biroll” (Shelly Winters) kunde vara viktig i en film.

 

”Viva Zapata!” från 1952 med Marlon Brando i rollen som den mexikanske bondeledaren bygger på historien om den verklige Zapata som anförde en armé av bönder och lantarbetare i centrala Mexico under revolutionen 1910–20. I filmens inledning får man se Zapata, som ledare för de förtryckta bönderna, föra fram krav till guvernören. Guvernören lyssnar uppmärksamt på de protesterande böndernas klagomål och krav, men ber sin adjutant att anteckna ledarens namn (Zapata) när bondedelegationen ger sig av.

I slutet av filmen har Zapata själv blivit provinsguvernör och blir uppvaktad av en grupp missnöjda bönder som kräver rättvisa. Zapata lyssnar uppmärksamt på de protesterande böndernas klagomål och krav, men ber sin adjutant att anteckna ledarens namn när bondedelegationen ger sig av… Men Zapata inser själv att han då upprepat maktens eviga mönster och bestämmer sig att avsäga sig guvenörsposten och rida ut och åter ansluta sig till bönderna.

Filmen slutar som i verkligheten. Zapata blir lurad i ett bakhåll och mördad men kroppen återfinns aldrig. Hans vita häst syns dock försvinna över kullarna och horisonten, och bönderna viskar att Zapata ska komma tillbaka.


Ett par filmer av Povel Ramel finns också med i minnets arkiv.

och ”Ratataa” eller ”Staffan stollar story” (1956) var mer crazy men också parodier på filmer som "Fängelse", "Fruktans lön" och ”Rififi” och Ramels örhängen.

Här "Var är tvålen?" ur Ratata

 



Handlingen i den franska filmen ”Rififi” från 1955 kretsar kring ett inbrott på en juvelerarbutik i centrala Paris. Tony, Jo, Mario och César försöker genomföra en nästan omöjligt stöld. Filmens mest gastkramande scen visar kuppen i detalj utan dialog eller musik under en halvtimme.


Det musikaliska ledmotivet i filmen blev en efterhängsen schlager:


Det kom ett antal italienska filmer under 50-talet, bl.a dessa tre från 1957:

”La Strada” med Giulietta Masina och Anthony Quinn,


 ”Vita nätter” med Marcello Mostroianni och Maria Schell, 


1958 gjordes den italienska filmen “I Soliti Ignoti” som kan ses som parodi på Rififi. På engelska hette den “Big Deal on Madonna Street” och på svenska ”Kvartetten som sprängde”.

En skitkul film i neorealistisk stil, med Marcello Mastroianni, Vittorio Grassman och Claudia Cardinale. Allt går hela tiden åt helvete för småtjuvarna i Roms fattigaste kvarter.



Några andra filmer jag minns från decenniet: ”Rommel ökenräven”

och ”Affären Cicero” med James Mason, ”Blekansiktets son” med Bob Hope, ”Damen i Svart” med privatdetektiverna John och Kajsa Hillman, d.v.s Karl-Arne Holmsten och Annalisa Ericson.

    


Andra 50-talsfilmer som ”Hon dansade en sommar”, ”An American in Paris”, ”Rampljus”, ”Sheriffen”, ”Trots”, ”Semestersabotören”, ”Härifrån till evighet”, ”Sommaren med Monica”, ”De sju samurajerna”, ”Storstadshamn”, ”Öster om Eden”, ”Ung rebell”, ”Bron över floden Kwai”, ”En djungelsaga”, ”Min onkel”, ”De fyrahundra slagen” och en massa Bergmanfilmer såg jag långt senare.



Av Mario Matteoni - 2 februari 2011 09:47

   


Radioapparaten var en lackad trälåda med ett fiskbullsfärgat tygstycke framför högtalaren och ett glas bakom vilket alla världens radiostationer stod uppräknade. Med en ratt på radion kunde man styra en nål till att peka på den station man ville lyssna på.   

Radioapparaten hade också ett grönt lysande öga. När man vred på ratten för att välja station vidgades och smalnade ögats pupill.

Farsan försökte ibland ratta in Rom och det sprakade och raspade tills en italiensk röst hördes väldigt svagt bakom bruset ur apparaten.

Men för det mesta stod radion inställd på ”Stockholm Motala” .

Det fanns bara en radiokanal att lyssna på fram till år 1955.



På fyrtiotalet, under kriget, spelades ofta ”Lilli Marlene”, antingen sjungen av Ulla Billqvist, Marlene Dietrich eller med Lale Andersen.

Här på svenska med en manlig röst.

 


”Min soldat” med Ulla Billqvist var en annan fyrtiotalsschlager.

 

Barnens brevlåda, var ett uppskattat barnprogram med Sven Jerring. Sändes varje torsdag.

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Barnens+brevl%C3%A5da  


”Pelle på planetfärd” med Lasse Sarri i huvudrollen var ett kul program där Pelle och hans kompisar reste till planeten Epaminondas m.fl

”Rymdpirater” var en liknande serie.

Inspelningar saknas på nätet.


 Dagar då man simulerat sjuk från skolplikten och stannat hemma kunde man i Sveriges Radio höra hur Fröken Ur, med sin distinkta röst, meddelade ”Elva, femtionio och noll” följt av ett Pip. Stockholms stadshus´ klockor spelade Örjanslåten och någon läste högtidligt ”Dagens dikt”. Morsan stekte blodpudding och hällde upp ett glas mjölk ur glasflaskan.

Man njöt av friheten från plikter.

Men radion förmedlade också en smula mystik då den myndige radiorösten med entonig stämma meddelade:

”Polisen i Kalmar efterlyser, sedan i går, den 39-årige Valter Emanuel Ekstrand, som försvann från sitt hem natten till torsdagen. Ekstrand är av medellängd, har cendréfärgat hår och blå ögon. Vid försvinnandet var han klädd i grå trenchcoat, grå halsduk och bruna lågskor. Den försvunne har sedan en tid före försvinnandet varit deprimerad. Upplysningar om den försvunne kan lämnas till polisen i Kalmar eller till närmaste polisdistrikt.”

Eller så här:

”Meddelande till överingenjör Ferdinand Blomberg, hemmahörande i Gnesta: Kom hem! Undertecknat: Familjen.”

Vad hade hänt Valter Emanuel Ekstrand? Hade han tagit sitt liv genom att dränka sig? Varför hade överingenjören smitit från sin förtvivlade familj?


Hade man tur kunde man få lyssna till Sten Bergman som berättade om sina upptäcktsresor i Nya Guineas djungler eller på hundsläde på Kamchatka.

http://www.minnesboxen.com/ljud/51-18.ra  


I början av femtiotalet gästades Sverige av Delta Rhythm Boys. De tog upp svenska folkvisor som de synkoperade och stuvade om till en slags gospel. Här är ”Flickorna i Småland” (1951)



Om man var vaken en lördagsmorgon och inte hunnit till jobbet kunde man lyssna till  ”Frukostklubbens” signaturmelodi och till programledaren Sigge Fürst.

En återkommande figur var maskoten ”Kaffepetter” som kallade Fürst för ”Sigurd”.

Bakom rösten fanns buktalaren Curt Randelli.


Povel Ramels ”Johan Båth”, var crazy.

http://radiogodis.se/RadioGodis/Ovrigt/Aldre/Povel_Ramels_Radioklassiker_1949-51_(Herr_Halm_&_Johan_Bloth).mp3

(Tar tid att ladda)


Familjeprogrammet ”Karusellen”, (1951-1954), gjordes med levande publik och leddes av Lennart Hyland på lördagskvällarna.

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Karusellen&x=8&y=8

  

”Frufridagen” var ett inslag i Karusellen 24 januari 1954.

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Frufridagen&x=19&y=15  


 ”Jazzglimtar från USA” med Claes Dahlgren lyssnade jag på så ofta jag kunde.  

http://radiogodis.se/RadioGodis/Ovrigt/Aldre/Jazzglimtar_fran_USA._Med_Claes_Dahlgren_fran_New_


York_571108.mp3


”Nattugglan” med Charlie Norman var ett önskeprogram med jazzskivor.



”Tjugu frågor” sändes i Sveriges Radio P1 från 1948. Panelen, som bestod av AstridLindgren, Stig Järrel, Kjell Stensson och ibland en gäst, skulle gissa sig fram till ett hemligt ord (som bara studiopubliken och radiolyssnarna kände till) genom att ställa högst 20 frågor. Programledare var Per-Martin Hamberg. Här med gästen Einar Haglund.

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Tjugo+fr%C3%A5gor&x=12&y=10

  


”Dagens Revy” gick i radio på femtiotalet. Tillsammans med Gösta Bernhard skapades ”Enslingen på Johannesskäret”, en ständigt återkommande radiofavorit med dagsaktuella påhopp.

  

Järrels mest kända figur var kverulanten och åsiktskrumbuktaren ”Fibban”, vars ilskna uttryck var kryddade med Kar De Mumma.

   

Stig "Fibban" Järrel 1955. Foto: BERTIL S-SON ÅBERG/SVT Bild



”Mannen i svart” Programmet sändes i Sveriges Radio mellan 1953 och 1955. Skådespelaren Olof Thunberg läste rysarnoveller innan man somnade. Tyvärr fann jag ingen inspelning med Thunberg. Detta är senare inspelning.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=965&artikel=3329708 



  

”Nattuppen” med Pekka Langer (Premiär 1952)

http://pellesladd.scorpionshops.com/pr-forum/pekka-langer-natttuppen-b.wma 


”Sveriges bilradio” med C-G Hammarlund sändes på lördagseftermiddagarna.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=710764



Av Mario Matteoni - 25 januari 2011 17:43

Robin Hood, Emiliano Zapata, Engelbrekt, Spartacus var mina historiska hjältar.

Alla hade de kämpat för de fattiga, för friheten och mot övermakten.


På 40-50-talet kom några till.



Salvatore Giuliano (1922 –1950)

  


Salvatore Giuliano – den unge sicilianske rövarhövdingen som stal från de rika och gav till de fattiga blev mångas hjälte. Jag läste allt som skrevs om honom och bad farsan rapportera om vad han läst i italienska tidningar.

Det berättades om Giuliano att han plötsligt dök upp hos en gammal änka som skulle avhysas från sin gård för att hon inte kunde betala arrendet. Med sig hade Giuliano en packe sedlar som han överlämnade till kvinnan och därefter drog sig tillbaka. Pengarna hade han stulit från rika markägare.

En annan gång blev Giuliano vittne till hur en rik bonde bryskt körde iväg en gammal fattig och eländig man som tiggde filmjölk. Giuliano gav den fattige pengar och gick sedan till bonden och bad om filmjölk. Bonden, som genast såg att det var den berömde banditen, for ivrigt iväg efter filmjölk som han underdånigt serverade Giuliano.

Men i stället för att dricka filmjölken hällde Giuliano filmjölken i kulsprutegevärets pipa medan han höll geväret som ett litet barn, klappade det och jollrande sa: ”Är du törstig lille vän? Vill du ha mer? Nå här ska du få min lilla älskling”. När bonden undrade varför han gjorde på det viset, svarade Giuliano:

”Därför att det inte var till mig du gav filmjölken, utan till mitt gevär för att du var rädd för det” svarade Giuliano. ”Om du i fortsättningen kör bort en fattig man som ber om hjälp får du med Giuliano att göra!”.

   

1947 skrev Giuliano ett brev till USA:s president Truman och föreslog stöd för att separera Sicilien från Italien och istället ansluta Sicilien i förbund med USA. Anledningen var att den sicilianska separatiströrelsen slagit sig ihop med Guiliano. Han beundrade USA och han var en uttalad antikommunist och trodde på idén om ett fritt Sicilien.

Sedan Giuliano alltmer dragits in i politiken och i maffians affärer gick det utför för honom.

I juli 1950 hamnade han i en fälla som gillrats av polisen och han sköts i en kort eldstrid. När han dog var han bara tjugosju år gammal. Jag var tretton.

   


Che Guevara (1928- 1967) och Fidel Castro, (1926 -)

 

   

De träffades 1955 medan Fidel och hans bor Raol levde i exil i Mexico City. Castro planerade att fara tillbaka till Kuba för att störta general Fulgencio Batista, som gripit makten och gjort sig själv till diktator efter presidentvalet 1952.

  
Tillsammans med 81 män klev de på båten Granma i Mexiko november 1956 med kurs mot Kuba. De landsteg på Kuba och blev upptäckta av det kubanska flygvapnet. Gruppen splittrades i två delar, och de vandrade i två dagar utan proviant, innan de lyckades omgruppera sig. De påbörjade en vandring mot bergsområdet vid Sierra Maestra när de mötte den kubanska armén, vilket resulterade i en lätt nackskada för Guevara. Bara 12 av de 81 rebellerna överlevde denna attack. Genom sin skicklighet i strid, sitt mod och sin hänsynslöshet blev Guevara snart Castros närmaste man och commandante.
Gerillakriget varade i två år innan revolutionärerna i januari 1959 segrade efter att Batista hade flytt landet på nyårsafton. Rörelsens trupp marscherade in i Havanna där arbetarna utlyst generalstrejk för att stödja dem. Efter revolutionen bildade de tillsammans med andra grupper "Den kubanska revolutionens enade parti" vilket senare döptes om till "Det kubanska kommunistiska partiet".  


Elise Ottesen-Jensen (1886 -1973)   


  

Elise Ottesen-Jensen, kallad Ottar, var en norsk-svensk sexualupplysare, journalist och frihetlig socialistisk agitator.

Sedan 20-talet hade hon ägnat sig åt sexualupplysning och politik. 1933 grundade hon Riksförbundet för Sexuell Upplysning, RFSU. Hon var ordförande för organisationen 1933–1959 och RFSU växte med många medlemmar och ideella krafter. För att få verksamhetens ekonomi att gå ihop och för att sprida preventivmedel började RFSU sälja preventivmedel och sjukvårdsartiklar. Genom hela Sverige undervisade Ottesen-Jensen folk i hur den skulle skydda sig emot graviditet. Hon agiterade också för fri abort, för att avskaffa preventivlagarnas, för homosexuellas rättigheter. Hennes arbete var olagligt och riskerade i och med detta stränga påföljder och var vid ett flertal tillfällen nära att hamna i fängelse.

Hon framträdde då och då i radio och på TV och imponerade på mig genom sin klokhet och oräddhet.


http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=1796054&codingformat=.m4a&metafile=asx  



Rosa Parks och den svarta medborgarrättsrörelsen i USA

   


1955 åkte Rosa Parks buss i Alabama-staden Montgomery. Bussarna var segregerade, men när en vit man klev på och Parks ge sin plats till honom vägrade hon. Parks blev arresterad och dömd till böter, men hennes civila olydnad inledde en allmän bussbojkott bland Montgomerys svarta.

  

Bussbojkotten i Montgomery var första gången som hela den svarta befolkningen protesterade tillsammans.

Protesten hade planerats av ”National Association for the Advancement of Colored People” NAACP, som hade valt ut Rosa Parks att inleda den och bett Martin Luther King att förhandla med stadsledningen å de svarta invånarnas vägnar. Bojkotten pågick i över ett år, tills högsta domstolen beslutade att segregerade bussar stred mot konstitutionen.

  


1957 skulle nio svarta elever få börja i en dittills vit skola i Little Rock. Delstatsguvernören ville inte veta av någon skolintegration och skickade nationalgardssoldater för att stoppa de svarta eleverna, men president Dwight D Eisenhower tvingade honom att backa. För att upprätthålla säkerheten ledsagades eleverna av polis, och därefter – när protesterna blev våldsammare – av soldater.

  



Sugar Ray Robinson, (1921-1989)


 

   

Boxaren Ray Robinson var den fattige killen från Harlem som arbetade sig upp till ära och berömmelse.

Han var en elegant intelligent boxare med ett kvickt fotarbete, strålande teknik och ett fruktat knockoutslag. Hans matcher visades ofta på journalfilmer på biograferna.

Robinson blev världsmästare första gången 1946 när han tog welterviktstiteln genom att besegra Tommy Bell på poäng. Robinson höll sedan welterviktstiteln fram till 1950 då han avsade sig den. 1951 blev han världsmästare mellanvikt genom att besegra Jake LaMotta på teknisk knockout i trettonde ronden. Han förlorade titeln till Randy Turpin men återtog den snabbt. 1952 gjorde han ett misslyckat försök att erövra VM-titeln i lätt tungvikt. Efter att ha besegrat Rocky Graziano samma år drog han sig tillbaka för att satsa på en danskarriär, dock utan större framgång.

1954 var han tillbaka i ringen och året efter blev han mellanviktsmästare för tredje gången när Carl "Bobo" Olson besegrades.

  

Sugar Ray Robinson mot Bobo Olson


Robinson förlorade titeln 1957 till Gene Fullmer men återtog den igen. Året efter förlorade han titeln ännu en gång men återtog den snabbt en fjärde gång när Carmen Basilio besegrades.

Efter denna sista återerövring behöll Robinson VM-titeln till 1960 då han förlorade den till Paul Pender.

När Ingemar Johansson gjorde ungefär samma resa, och blev världsmästare i tungvikt 1959, var det en stor händelse, men mina hjältar fanns inte längre inom idrotten, och mitt intresse för boxning hade svalnat.


Nya hjältar väntade under det kommande decenniet.


Presentation


För oss som var unga på 40- och 50-talen.
Det finns ingen anledning att glorifiera femtiotalet och det var sällan bättre förr.
Men min ungdomstid råkade infalla på 50-talet.

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Var är ditt 50-tal?

Samla minnen från femtiotalet!

Mycket av det vi minns från femtiotalet har försvunnit. Eller finns något kvar av melodier, ting, talesätt, historier, ord, vanor, skrock?

Här vill vi ge dig möjlighet att bidra med dina minnen eller efterlysa sånt som du minns och vill se eller höra igen.

 

 

Efterlysning

Gunnar Öberg i Ronneby efterlyser en inspelning av signaturmelodin till radioserien ”Pelle på planetfärd”. En av barnskådespelarna var Lasse Sarri.

Vem skrev texten till skådespelet?

Finns en inspelning av serien eller signaturmelodin?

Här är melodien upptecknad ur minnet av Gunnar Öberg:

       
Klicka på notbladet så blir det läsligt!

Hör av dig till Gunnar Öberg med info och frågor!

Fråga om ditt 50-tal

19 besvarade frågor

Skapa flashcards